jag sitter stängd i livets fängelse. jag vill flygga men de har bruttit ner mina vingar. jag vill skrika men de har sytt mina läppar. jag vill gråta men tårarna finns inte. jag vill le men kan inte för att anledningarna finns ej. jag gör det jag kan så att andra skulle vara glada men de blir argare mot mig varenda gången. jag vill åka hem men hemma finns inte...sitter och går från en till en annan och ingenstans känns som jag behöver det....jag vill njuta av tystnaden,av livets glädje men vart gjömdes dem?
vill leva för mig själv nu!
0 comentarii:
Trimiteţi un comentariu